Dagens inlägg!

Morgonen började rätt bra, klockan började ringa vid 5,30 och Joakim var uppe redan 5,45! Hann alltså dricka lite te på morgonen efter duschen, inte varje dag man hinner med det!

Hur som helst, jag lämnar huset vid 7,55 i sedvanlig ordning och beger mig ut på Nyängsvägen mot Tullinge Station. Efter att ha kommit ner till muminhuset så hände något, från ingenstans kommer en cykel farandes rakt in i sidan på mig, och sekunden senare känner jag bara hur skallen slår mot asfalten. Sätter mig snabbt upp, har ingen aning om vart jag befinner mig eller vad som hände.

Jag hör en röst som frågar "Hur gick det? Gick det bra? Ska jag ringa ambulans?"
Till en början fattar jag inte vem han pratar med, utan är fullt fokuserad på att jag måste hinna till tåget! Jag kommer sedan på att det kanske är mig han pratar med, och genast fattar jag vad som hände. Svarar honom att det gick bra och att jag måste gå, men kommer snabbt på mig och frågar lite vänligt "Hur gick det med dig då?"
Får glatt till svar "Jo men jag är van vid att ramla!" (Van vid att köra på folk?)
Fnyser lite grann åt honom och börjar gå mot stationen.

Hör dock hur han ropar "Ska du inte ha din väska?"
Hjärnkontoret börjar arbeta: Vilken väska? Till vaddå? Jag ska ju till tåget! Vänta nu, varför ska jag dit? Just ja! Skolan. Fan jag kommer missa tåget...... Vart fan är min väska!?
Irriterat kollar jag mot mannen, ger honom onda ögat men säger "Tack" och sliter väskan ur händerna på honom och haltar iväg mot stationen.
Spyr snabbt i en buske, hoppas ingen såg nåt?

Kommer lagomt till tåget, lagom omtöcknad och sätter mig ner och börjar bestämt läsa Punkt SE. Noterar Margareta Cederfeldts (m) insändare, annars inget intressant.

Väl på skolan frågar Ingela på engelskan hur jag mår, jag svarar ärligt att jag blev påkörd av en cykel. Hon börjar prata en massa och frågar om jag mår dåligt, självklart ljuger jag och säger "Nejdå, mår hur fint som helst"
Går sedan från skolan, slutade nämligen 9 idag... (Började 8)
På väg till centralen håller jag på att spy igen, inte kul alls! Sätter mig på tåget och precis när dörrarna stängs får jag ett sms från Douglas i stil med "Hej vad gör du? Kan inte du följa med mig på stan?".
Jag suckar djupt först, men minns sedan att Muf skulle ha kampanj i Blackeberg idag och att fikat är ju kl 9 i lokalen. Ringer snabbt upp D och bestämmer att vi går dit.
Det visade sig sedan att det bara skulle bli vi två som åkte dit och verkligen gjorde en insats. Blev tyvärr inga värvade på plats, men å andra sidan hade vi inte rätta förutsättningarna. Såsom anmälningsblanketter till exempel. Det är alltid en fördel när man ska värva folk att ha med sånt!

Nåja, jag kommer hem sedan på kvällen, åker till Kista en sväng med far och hämtar ut mobilen. Mår skit i bilen, men orkar inte säga något.
Kommer hem, farmor ringer och jag berättar om morgonincidenten med cykeln. Resultat: Hon asgarvar åt mig!
Lyckas urskilja från allt skratt "Ursäkta, vet att jag inte ska skratta men ser det framför mig: Du går nerför backen och tjong! så flyger du iväg och landar på backen"

Jaa, tur att man kunde glädja någon med det. Hoppas härmed kunna glädja någon till. Blir dock att gå och sova strax, nationellt prov i matte imorgon och eventuellt att jag sluter upp till en skoldebatt kl 9. Eller så tar jag sovmorgon, kanske är värd det efter denna dag. Eller vad säger ni? =)