Efter en dag på stan ska jag och Max tränga oss in på pendeltåget för att dra oss hemåt. Det var så klart fullt. SL har liksom tre olika sätt de missköter trafiken på, antingen är det försenat, inställt eller proppfullt....
Nåja, idag lyckades vi ju faktiskt få två sittplatser, men efter att vi har åkt några stationer ser jag hur mannen mittemot tar upp en banan. Inte en sån där gul och fräsch banan, utan en brun gammal banan... Han skalar den, och börjar äta. Lukten sprider sig i hela vagnen, så även in i min näsa.. Just då önskade jag att jag hade varit lika täppt i näsan som Max.
Lukten av fruktskål blir allt mer påtaglig, så när bananan äntligen är slut och apan som åt den börjar se nöjd ut så tänkte jag "Han kanske ska av nu eller åtminstone stoppar undan den"
Nej, istället sätter tokfan den på golvet under stolen! Så den ska ligga där helt ostört och osa liksom... Herre gud, fattar inte hur vissa tänker.
Det värsta är nästan att jag inte vet om den ligger kvar där, eller om han tog med sig den när han klev av. (Vi gick nämligen av före honom)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar